Det okända språket

Stormen river i takplåten, allt bråte som legat på terassen ligger nu utspritt på gården, det blir att gå och jaga. Tjugo minuters pockande i trädgården med en rivande vind som snabbt kyler ända in till märgbenen gör att fantasin bildar vackra illusioner om varma chokladkoppar och en tänd brasa med ljuv musik i bakgrunden, plopp, man vaknar ur drömmen när luvan slits av och vindens kalla fingrar kryper in längs med nacken och ner mot ryggraden, tänderna skallrar och man inser att det var dags att ge upp, måste in annars kanske man blir en levande glasspinne.

 

Huset stönar och suckar, dess gamla stockar ger ifrån sig oroväckande ljud, hoppas det håller i fogarna, nog för att jag litar mer på gamla hus än de nya korthusen som byggs idag, men iallafall. Inne är det lagom varmt men ingen chokladkopp eller en tänd brasa, har varken choklad eller en öppen spis. tittar ut över gården, träden svajar vilt och verkar utföra någon form av aerobic, ganska komiskt att titta på.

Väntar på en kund idag, hen ska beställa en rex kanin åt sin dotter till jul, stackars kunden som ska köra bil i det här vädret. Min mage vänder sig oroligt, jag har haft många kunder och får ytterst sällan fjärilar i magen av det, den här gången är det anorlunda, kunden är finskspråkig.

 

Tankarna far tillbaka i tiden, andra året i högstadiet, slut veckan. Det var sista lektionen i finska, läraren delade ut finskaprovena som vi hade haft veckan innan. Som vanligt så hade jag blivit underkänd, med en halv poäng, surt. Läraren bad mig stanna kvar efter att skolklockan ringde, jag fick veta att detta provet var vågskålen, hade jag klarat detta så skulle jag få börja tredje året på högstadiet men som det var nu så skulle jag bli tvungen att gå om andra året.
Den kväljande stenen som sakta ströp lufttillförseln till hjärnan bultade hårt, jag hade haft mina misstankar, eftersom jag allt som oftast bara klarade av finskan med nöd och näppe så visste jag innerst inne att jag låg illa till men att höra det var likt en slägga i magen. Läraren såg nästan tårögd ut, hon visste att jag kunde mera men att det alltid låste sig när man hade prov, hon låste klassrumsdörren och tittade leende mot mig, "ska vi göra ett nytt försök?"

 

Jag är evigt tacksam till denna lärare, hen gick igenom provet muntligt och tillsammans så fick vi ihop den lilla halvpoängaren som fattades i protokollet, att det hen gjorde säkert var utanför skolans ramar gör detta minne än mer värdefullt för då vet man att det finns medmänsklighet  när man behöver det mest.

 

Fjärilarna har lugnat sig lite men man är fortfarande orolig över denna finska kund, säkert går det bra men att kommunicera med ett språk som är okänt för mig är påfrestande, speciellt när man vill föra en dialog och ge ett gott intryck så att kunden får goda vibbar av köpet. Vinden piskar allt som inte står i lä, tycker fortfarande synd om denna kund som är på väg till oss, mitt i detta oväder, för att prata med någon som inte förstår.

 

 

18 nov 2012

Comments powered by Disqus

Välkommen

Matägg säljes året runt

Parningar

 

Kontakt

Madeleine Långkvist
Mob: 040 415 42 38
Havrasv. 167
Övermalax 66140

madeluskan87@hotmail.com

Andra sidor

  • www.Hautomakone.fi
     - säljer hönsartiklar

En annonssida som jag använder flitigt:

  • Vi finns även på facebook! "Dollis Farm"
Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)